Jag har tappat en kompis.

Tyvärr. Jag råkade använda ett uttryck som slog an en ton i henne av ångest. Jag hade ingen aning om att det uttrycket brukade kastas mot henne för att såra. Hon gick in i affekt och det som sades sen tolkades helt uppåt väggarna. Jag har bett vid flertalet tillfällen att vi backar bandet och tar det mening för mening så får hon se att det överhuvudtaget inte finns med på kartan det hon nu är så övertygad om. Det som gör det så tråkigt är att hon själv ska sitta och hjälpa andra, och inte ännu förstått att hon måste först jobba med sig själv, för att inte få en sådan här reaktion. För andra kan inte ta ansvar för dina känslor. Vi kan inte hållas ansvariga för det. Våra egna reaktioner måste vi själva arbeta med. Och inte skylla dem på en annan person utan istället fråga sig; vad var det som gjorde att jag gick in i sån affekt? Nu är det som det är, hon har "förlåtit mig, hon har förlåtit sig och gått vidare" och vill inte ha med mig att göra. Handling och ord stämmer inte ihop här. Jag kan bara hoppas att hon vaknar upp och börjar jobba med sig själv, för det ingår även i hennes utbildning.

Jag tycker det är väldigt tråkigt att man inte ska kunna reda upp missförstånd direkt, då ligger det inte kvar någonstans, då kan man skratta åt det och gå vidare. Att nekas att förklara sig är inte roligt.

Tar man inte och arbetar igenom det, då ligger det kvar och du kommer i en ny situation som liknar den första osv tills du har lärt dig.

Vänner kommer och vänner går, kanske det är så det ska vara.

Ha en bra dag, "gå i taket", red ut och gå vidare, det mår alla bäst av.