Jag har tappat en kompis.

Tyvärr. Jag råkade använda ett uttryck som slog an en ton i henne av ångest. Jag hade ingen aning om att det uttrycket brukade kastas mot henne för att såra. Hon gick in i affekt och det som sades sen tolkades helt uppåt väggarna. Jag har bett vid flertalet tillfällen att vi backar bandet och tar det mening för mening så får hon se att det överhuvudtaget inte finns med på kartan det hon nu är så övertygad om. Det som gör det så tråkigt är att hon själv ska sitta och hjälpa andra, och inte ännu förstått att hon måste först jobba med sig själv, för att inte få en sådan här reaktion. För andra kan inte ta ansvar för dina känslor. Vi kan inte hållas ansvariga för det. Våra egna reaktioner måste vi själva arbeta med. Och inte skylla dem på en annan person utan istället fråga sig; vad var det som gjorde att jag gick in i sån affekt? Nu är det som det är, hon har "förlåtit mig, hon har förlåtit sig och gått vidare" och vill inte ha med mig att göra. Handling och ord stämmer inte ihop här. Jag kan bara hoppas att hon vaknar upp och börjar jobba med sig själv, för det ingår även i hennes utbildning.

Jag tycker det är väldigt tråkigt att man inte ska kunna reda upp missförstånd direkt, då ligger det inte kvar någonstans, då kan man skratta åt det och gå vidare. Att nekas att förklara sig är inte roligt.

Tar man inte och arbetar igenom det, då ligger det kvar och du kommer i en ny situation som liknar den första osv tills du har lärt dig.

Vänner kommer och vänner går, kanske det är så det ska vara.

Ha en bra dag, "gå i taket", red ut och gå vidare, det mår alla bäst av.

Här finns jag för dig

                                                            www.monikagrannas.com
                                            www.facebook.com/monikahartinsdottergrannas

Long time no see.

Det som hänt sedan sist är väl egentligen inte så mycket. Jag fortsätter att gå kurs i Skultuna hos Anita Norgren på www.korptrumman.com Det är en kurs i högre medvetande. Det som hänt efter att jag börjat gå den är att jag får väldigt mycket pirrningar/rysningar i kroppen till och från. Precis som då man känner in energier. Det är att kroppen ställer in sig på en ny frekvens. Det ska bli väldigt spännande att se vart det bär av.

Jag har även kommit underfund med att jag inte kommer att ge färdigt Reikibehandlingarna för sköldkörtelbesvären. För om jag ska lägga ner tid och energi vill jag också att mottagaren hjälper till själv och inte motarbetar. Känns helt bortkastat om man inte drar åt samma håll. Om du någon gång ska gå på någon form av behandling, hos läkare eller alternativterapeut, samarbeta om du vill komma så långt det går. Ansvaret ligger på mig själv hur bra vi kommer att lyckas, att själv bidra med det som kan ge bättre hälsa. Hur många gånger har jag inte hört: "Jag skulle göra vad som helst för att bli frisk, vad som helst." Vadsomhelst? Man behöver bara prata om att ta bort allt socker under behandlingen, så backar man, bara inte det, för det klarar jag inte. Men socker göder inflammatoriska processer i kroppen, de kan svältas ut så det behöver inte betyda att du måste vara sockerfri resten av livet. I ett tillstånd av cancer är det också viktigt att ta bort sockret eftersom den även kan göda cancern, jag menar inte nu att alla som tar bort sockret kan svälta ut sin cancer, men tillsammans med läkarens behandling kommer det att bli en betydligt bättre effekt.

Ta hand om dig, sätt dig ner och fundera på hur du vill ha ditt liv. Att byta arbetsplats kan vara en grej som kan vara ett lyft, det finns de som är på fel plats och mår väldigt dåligt, att komma på rätt plats skulle göra stor skillnad. Att titta på kosten är en annan sak man kan titta på, man blir faktiskt vad man äter.
Ha en bra dag.